Tunnbackens historia
Banvaktstugan med nummer 11 (senare nummer 114) och lastplatsen i Hemåla Knutby, som båda först benämndes Skogshall, byggdes 1884 vid
Länna - Norrtälje Järnväg (LNJ)
mellan de dåvarande gårdarna Skogshall och Tunnbacken,
1,2km söder om
Knutby
station, som hade
tre spår,
och var en av LNJs största och
viktigaste stationer.
I banvaktstugan Tunnbacken/Skogshall bodde banvakten med sin familj.
Banvakt var en järnvägarbetare vars uppgift var att bevaka, besiktiga och leda underhållet av en viss del av en järnvägslinje.
Banvakter var utstationerade med några få kilometers avstånd längs många järnvägssträckningar och bodde med sina familjer i särskilda banvaktstugor som ägdes av järnvägsbolaget.
I banvaktstugan Tunnbacken/Skogshall bodde sannolikt i sekvens mellan 1884 och 1941 tre olika banvaktarfamiljer:
1884 – 1915
Jonas Johannesson Dahlin &
Anna Lotta Jansdotter samt Frida Charlotta Dahlin, Elida Maria Dahlin, Karl Bernhard Dahlin, Anna Eugenia Dahlin
.
1916 – 1917
Gustaf Adolf Gustafsson &
Josefina Wilhelmina Jansson samt Karl Gustaf Bertil, Klas Börje.
1917 –
1941
Karl Johan Gustafsson &
Ida Kristina Augusta Björklund samt Johan Gunnar Gustafsson, Märta Augusta Gustafsson.
Även mellan 1941 och 1965 var stugan sannolikt bebodd i en eller flera omgångar av personal vid SRJ/SJ och/eller privata hyresgäster.
Vid lastplatsen Tunnbacken/Skogshall lastades stora mängder träkol som gick på järnväg till bruket i Gimo.
Den hade totalt tre växlar, ett 100m långt rundgångsspår och ett från rundgångsspåret mot söder utgående stickspår
som via själva lastplatsen gick till grusgroparna på Gimo-Österbys mark.
När järnvägen byggdes utgick från stickspåret även en 327m lång privat avgrening till entreprenören
Carl Jehanders lokstall.
Stickspåret var ursprungligen 655m långt, men förlängdes till nya grusgropar i etapper och blev till slut flera kilometer långt.
En förlängning till ny grusgrop gjordes 1905 när man rustade upp LNJ.
Den största förlängningen till ny grusgrop gjordes omkring 1918 när Faringe - Gimo Järnväg (FGJ) byggdes.
Under en tid körde man särskilda gruståg från Skogshall till Faringe och vidare ut på FGJ.
Mellan 1885 och 1889 fanns även en ångsåg vid Skogshall.
LNJ fick koncession 1882-02-17 och järnvägen öppnades för allmän trafik 1884-10-23, men LNJ gick i konkurs 1901-11-07.
LNJs järnväg arrenderades av Stockholm - Rimbo Järnväg (SRJ) fr.o.m. 1905-07-08.
SRJ köpte LNJs järnväg 1908 och bytte namn till Stockholm - Roslagens Järnvägar (SRJ) 1909.
Banvaktstugan och lastplatsen bytte namn till Tunnbacken 1937-09-01.
SRJ blev ett statligt företag 1951-07-01 och förstatligades och uppgick i SJ 1959-07-01.
Banvaktstugan hade under SJ-tiden nummer 114.
Banvaktstugan är sedan 1965 i privat ägo. Avstyckning från fastigheten Hemåla Järnvägsområde skedde 1968-11-07.
Persontrafiken på sträckan Uppsala-Rimbo lades ned 1967-01-01.
Godstrafiken Uppsala - Hallstavik fortsatte till 1977-04-19, varefter spåret revs upp.
Namnet Tunnbacken har på senare år förvanskats till Tunbacken.
Bilder
|
